http://kimbodja.blogspot.com


.... där kommer jag att fortsätta...

Last post

ja så så här var det. den som vill läsa så varsegod, men inget jag tvingar er. jag måste skriva jag måste prata om saker för att överleva. annars blir jag som en tickande bomb. Britt var den som lärde mig att våga prata, våga känna:

jag gick igenom mina sms från förra helgen. och jag måste bara säga:

jag tänkte smått på det redan på fredagen. jag hade skrivit till Pilen och Matilda att jag skulle återkomma före kl 13, lördag, om jag ville köra på dom. om dom inte hörde nåt från mig så skulle jag inte köra..jag försökte sysselsätta mig med saker på lördag morgon för att dra ut på det. för att kanske hitta något hinder. men vid 11.30, tog jag med allt och gick hem. 12.00 börja jag. 13.30 tror jag ambulansen kom. 1minut i ambulansen började det klia i hela kroppen och en stark ångest sköljde över mig. De diskuterar om de hinner till bäckefors eller om helikoptern ska möta upp dem i bengtsfors. sen hör jag ordert syrgas. jag tänker, vadå helikopter, så bråttom är det väl inte? 3 minuter senare och jag blev medvetslös. vaknade upp en kort tid vid 22 tror jag dom sa. första jag såg, första jag hörde var Susann. jag hade en slang nertryckt i halsen på mig. jag kan skymta en slang i näsan som är svart av all kol. sen har jag en bild av att jag får syrgas och att dom sätter dropp i mig. men var och när, vet jag inte.
Allt det här är en film. Nej Kim. Det hände. Sen sov jag hela natten fram till 6.30

jag hostar fortfarande kol. jag har märken kvar från puls-plattorna. och jag har ännu inte insett att jag kunde ha dött. visst, jag kunde ha dött. jaha. när jag tänker på det, eller om någon frågar är det som att ja talar om en film, att jag pratar om mig själv i 3 e person. men jag kan nog inte ha insett det ännu helt och hållet. när jag vaknade upp på söndagen var det första jag tänkte på vilka jag hade sårat och svikit, men att jag fan mig skulle klara det här. aldrig slangar i mig igen tack! På måndagen tjatade jag mig till för att åka hem, den där läkarn jag pratade med var nog inte så mkt att hänga i granen med. Tisdags morgon började det sjunka in. dock ytterst lite. ville jag åka hem?

Om det hade varit meningen, hade jag inte ringt. eller så hade jag ringt 2 minuter senare. men här är jag. en vecka äldre än vad jag hade tänkt. det är endast jag som kan välja mitt liv, endast jag som kan forma mitt liv.

vill jag ha det så här? nej men det är väldigt lätt att hamna här, det är så bekant.

livet är för skört. livet är för kort. livet har för mkt att erbjuda. det är kanske lite av tjusningen med livet, man har iiiingen som helst aning om vad som skall ske nästa dag. det blir ju en spänning i det hela.

och det är som Britt har sagt: Du har inte skrivit klart boken om Kim än vet du väl. Du har en jäkla massa kapitel kvar.


med detta inlägg medger jag att This Used To Be A Funhouse, has left the internet to move to a happy place =)

jag ska nu gå och lägga mig och ska under natten klura ut ett fyndigare blogg-adress.

New Life - starting from tomorrow

Vid 1 inatt fick jag världens ont i magen. Hjärtklappning och kände mig allmänt yr. Så jag gick ner och la mig i soffan istället. Var väldigt orolig över att jag skulle få en släng av magsjuka med vid halv 3 somna jag. vaknade halv 9 av att Linnea ringde och swa att hon va på väg ut. mådde ïnte illa utan hade mest ont i magen.
sen åkte vi och hälsa på farmor och farfar. linnea åkte hem vid 11, då åkte jag till bengan för att fika med emelie och sofia. vi pratade lite om att jag är en hejjare på att bära en tjock mask, talar sällan om vad jag känner osv, och att vi pratade aldrig känslor å shit hemma när jag växte upp. då sa sofia att det märktes på mamma när dom träffades i måndags. PLING sa det. Jag måste ha ärvt mitt skal av min mor...

annars idag har jag suttit i solen och försökt njutit av landsluften. men rastlös som jag är funka de bara i 15 minuter. men jag satt kvar ändå =)
Nu är min andra familj i årjäng och kollar på fotboll. A-lags match. usch valde att stanna hemma istället. orkar inte träffa en massa folk jag inte sett på länge och verka på topp.

Man ska inte ställa en diagnos själv och man ska heller inte sträva att få en diagnos -det är bara en massa trams sa Benny.. men kolla in dessa kriterierna:

• Gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller inbillade separationer.
• Uppvisar ett mönster av instabila och intensiva relationer med andra människor som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering.
• Uppvisar identitetsstörning: påtaglig och varaktig instabilitet i självbild och identitetskänsla.
• Visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (t ex slösaktighet, sexuell äventyrlighet, drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning).
• Uppvisar upprepat självmordsbeteende med gester, hot eller självstympande handlingar
• Affektiv instabilitet som kommer av en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (t ex intensiv, episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar några timmar och endast i enstaka fall längre än några dagar).
• Kronisk tomhetskänsla.
• Uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller svårighet att kontrollera ilska (t ex ofta förekommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål).
• Har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller allvarliga dissociativa symptom.

thats me... rakt igenom!

ne nu ska jag pilla vidare på mina naglar här och filosofiera över positiva saker som hänt idag :)

20.52

Som Emelie också sa idag, man tror att man är den enda personen i världen med känslor. att alla är kalla och har inga känslor alls (eftersom man växt upp i ett hem där man inte visar känslor) när jag har funderat på det nu, låter det skrämmande sant. fy på dig kim.

"det tog mig också ganska hårt"

vad trodde du egentligen Kim. Att händelsen skulle passera förbi utan reaktion, utan känslor?

jag tror jag sakta men säkert börjar inse.... och jag vill fly..

23.23

ja jag skäms. nej, jag vill inte att alla ska veta. men jag vill veta vad som sägs om mig -eller om hela ståhejet...

idag väckte sofie mig vid 9. låg och prata med henne i en timme. sen fick jag ju dra mig i kragen för att gå till söffi för en cigg. sen vid lunch åkte jag till Ed och luncha med Susann på Shell. kändes konstit att äta i förarsätet, jag brukar ju alltid sitta i passagerarsätet ;) Sen ringde Inez och gav mig klartecken att jag fick åka till Blomskog. Yey. Hon frågade mig ifall det var för att slippa vara själv eller bara tryggheten. både och tror jag nog. men nog om det.

det känns som att jag klättrar upp för en hal stege med trasiga pinnar och iklädd enbart sirap.
så nu får ja ta tag i mig och börja diska =)

I'm not dead just floating

Right between the ink of your tattoo

In the belly of the beast we turned into

I'm not scared just changing

Right behind the cigarette and the devilish smile

You can do the math a thousand ways but you can't erase the facts

That others come and others go but you always come back

I'm a winter flower underground always thirsty for summer rain

And just like the changing seasons

I know you'll be back again

I'm not dead just floating

Underneath the ink of my tattoo

I try to hide my scars from you

I'm not scared just changing

I'm not dead I'm just floating

I'm not scared at all

Underneath the cuts and bruises

18.43

Nu har man tatt ur Susann löshåret, efter många om och men. Vill man va fin får man lida pin, men i slutändan klippte jag lite hur som helst haha :) Men slutsatsen av det blev ok, hon kan gnugga och tvätta håret uuutan problem. och då blev hon glad

Sen va den där stora tjocka gubben här igen, den här gången med spruckna jeans där bak. Galen gubbe de där ;) Och det var meningen sa han! :)

now, flowerwood!


23.23
..och jag har precis lagt mig i sängen. Kom till blomskog typ kvart i 8. Linnea kom vid 8 och då blev de kvällsfika med anneli och sara. tomas var ute å grejja. har redan sett ett par stycken älgar gåandes förbi här. vid 21.30 åkte jag och Linnea till Gôbben på berget. Satt där i en timme kanske och prata, utsikt över sjön och Källtegen. livet på en pinne. sedan njöt vi bara av att det var så tyst. landet. underbart.
Linnea åkte hem vid 23, jag och annelie tog natt-ciggen och nu ligger jag då i sängen. klockan har redan gått förbi min bed-time så jag ska göra ett tappert försök.

jag måste bara få kräkas lite neg så blunda den som vill:

när jag var liten hade jag väldigt svårt med att sova borta. hade väldigt stor ångest över det. jag har exakt samma känsla i kroppen just nu. men inte för att jag sover borta och jag vet att när jag lägger huvudet på kudden så kommer jag att somna. så jag vet inte vad det är. obehagligt är det iallafall.

den där "Emma" är väldigt nära ytan. har varit det hela tiden -sen att kvällen kommer gör det inte lättare. men jag har en jäkla stark försvarsadvokat som trycker ner henne hela tiden, så jag ska då fan mig fixa detta =)

• har städat
• lagat mat
• tagit ur susanns löshår
• kramat linnea sara annelie tomas
• fått hjälp med försäkringspappren
• postat annas brev
  

Nu tar jag Ior och går och lägger mig.

Najt på eder alla =)

Fridens Liljor

drajv kärfuly and tänk positivt!

han vet hur man dövar ensamheten

men inte hur man stannar kvar

han vill så gärna, vill så gärna ro iland.

Jag har fått "order" om att skriva positivt här efter allt som har hänt. Visst jag gör ju som jag vill, men det ligger faktiskt något i det.

i eftermiddag ska jag till britt, sen direkt efter till Inez. Jag kommer att vara helt utpumpad på energi sen, och hjärnan kommer att gå på högvarv

Vägra vara offer. Res dig upp och gå

=)

18.45

har inte bestämt mig på vilket humör jag är på. jag har ännu inte landat. när jag väl har gjort det, hur kommer jag att reagera då? kommer det bli en chock?

Jag sa till teamet idag att det är blandade känslor över att vara "ute".. men jag skulle höra av mig såfort det var något. jag sa då till dom att jag inte har sånt stort förtroende för vården -Det går att ordna, sa hon. ta det bara lugnt.

jag har skrattat idag. men jag vet inte över vad. aa just de, det kom en stooor tjock gubbe in hit förut och snodde min toblerone! Fy på han! Han skulle jag gärna vilja ha ett snack med ;) haha

ne nu ska domaren Emma och försvarsadvokaten Kim ha ett snack någon dag. Den där domaren är ju bara en stor jubelidiot! =)

19.40
Just det, jag och sofia hade racetävling till Ed förut idag. jag vann ;) Jag och min Racer-bil. undra vad man ska döpa den till? Amazonas? Valkyrien? Någon som har någon idé om bilnamn så släng gärna ner en kommentar här hos moi

..det finns..

...en mening med allt...

och det är fruktansvärt jobbigt att höra hur korkad jag var. men det är bara något jag får ta. än så länge har bägaren inte runnit över.

ny start. nytt liv. ny blogg.

hej

maybe..

..today?...


ingen bra dag idag. vill ligga under täcket resten av dagen. tänker göra det med.

varför..:

• känner mig tom
• meningslös
• misslyckad
• liten
• ingen idé
• stressad
• arg
• ilska
• hat

kan det inte bara få gå i en vanlig berg- och dalbana?

är det verkligen meningen nu med att jag aldrig ska skada mig? hur kommer det att gå? för det går inte bara att vända på en hand och så är allt bra sen. eller? men jag försöker ju iallafall. och det känns redan som att jag kommer att misslyckas med det. någongång. då är det väl lika bra att ta slut på allt så slipper jag bli lämnad först. så kan jag lämna dem istället. så slipper jag känna något. så slipper jag leva kvar med all ångest.

nu blir det bedtime. jag vill inte att det ska bli en ny dag, men jag orkar inte leva kvar i den här dagen heller.

jag vet varken eller. varken bu eller bä. varken ja eller nej.

tårar rinner nerför kinden utan att stoppas,
av hat, av ondska och av svarthet.
Jag lämnar ravinen som stått stilla i mitt ögas kant
Lämnar min borg med sorg

Önskar du var här

Livet kastas fram och tillbaka utan att man vet vad som händer.
Jag vill inte skada dig, därför lever jag här i sorg
beslutsam som fånge i hatets hand

Se dig om, livet går vidare men jag vill inte vara här längre
Varför lita på folk som bedrar?
Varför vara vän med främlingar som man inte känner?
Varför se livets goda när det bara återstår det onda?
Livet är en fråga. och min fråga är om jag orkar hålla ut, gör jag?
Jag hoppas det, för jag vill inte mista det lilla goda som finns.

...

det var verkligen skit i går. när jag åkte från jobbet idag tänkte jag : Gud jag vill bara hem och... låt läkarbesöket gå fort så jag kan gå hem och.... men så stötte jag på Ulrika när jag väntade på läkaren.. skänk från ovan ... så när läkarbesöket var över tog jag svängen om henne. när jag gick utanför dörren, kände jag en sådan enorm lättnad. vad vet jag inte. men nåt hände. jag fick ha sagt det jag velat sagt och så var det bra sen. jag gick och smålog för mig själv bort till bilen.

närhet och beröring. det är det jag behöver för att kunna njuta av livet. men jag vill kunna hitta något annat som gör livet värt att leva. något annat som gör mig liv meningsfullt. jag vill hitta något annat så jag slutar med att balansera mitt liv på handlederna

jag har tagit fram alla dikter och dagböcker från förr i tiden. vill inte läsa det, men Susann väntar på en förklaring och vill veta allt någondag. så då kanske det är bäst att börja från början..

det finns spöken i mitt huvud som försöker förgöra mig. jag känner igen de här tankemönstret så väl... jag är inte säker på vilka som är mina vänner, vilka som är mina nära vänner. har jag öppnat mig för mkt för dem så de egentligen inte vill ha något med mig att göra? är jag inte samma Kim för dem längre? Men, nära vänner tycker om personen bakom, sägs det ju.
jag vet att det är bara jag som tänker för mkt.. blir arg på mig själv för att jag ens tänker det...

en grå och molnig dag. jag är förkyld. en sån här dag man vill ha någon vid sin sida och bränna film efter film..

alone..

gjorde jag rätt, eller gjorde jag fel?

7.00
... jag har funderat varje dag på om jag skulle tala om för Susann att jag fortfarande skär mig. hon har ju sagt att jag mister henne som vän om jag gör det igen. så självklart har jag inte sagt något till henne. men har haft ett sådant dåligt samvete för det. så imorse tala jag om det... jag kunde inte sova pga halsen och hon gjorde sig ordning för jobbet... och hon blev självklart arg, hon sa att jag kommer ju aldrig kunna få hjälp om jag håller på sådär, sen gick hon så hon inte skulle säga nåt dumt... hon är arg och besviken, vilket jag förstår enormt... men ändå, det sista hon sa innan hon åkte var att jag skulle höra av mig såfort det var något så jag inte hittar på något dumt.. så jag vet inte riktigt vad som händer... tänk om jag bara kunde våga och kunna förklara för henne allt... men vet inte var jag ska börja...

så ensam som jag känner mig nu, var väldigt längesedan.. känner mig ensam, självhat, misslyckad.... hur ska den här dagen gå..?

9.00
Ulrika är fortfarande sjuk. Så jag ringde Inez. Jag tycker att den jag har svikit mest är ju Susann, men Inez sa att den jag har svikit mest är mig själv. Vet dock inte hur, eftersom jag förtjänar smärtan.... Vi pratade i en kvart. Hon sa att jag fick ringa 10 gånger till idag om det vore så. kändes ok.
Jag satt här och planerade. tänkte jag skulle diska och göra iordning här hos Susann.. sen tänkte jag gå hem för att få ett slut på allt de här.... men så fick jag ett mail av Susann att jag fick en chans till... visst känns det tryggt, men jag har fortfarande gjort henne besviken, och det glömmer inte hon på ett kick...

13.40

Kan jag inte få dö en naturlig död. kan inget hända mig, så slipper jag få dåligt samvete att jag själv tar död på mig..

snurrit...ont

jag måste seriöst jobba på att vara själv. Susann skulle bort efter jobbet idag. jag som alltid är van att ha henne hos mig. hon får göra precis vad hon vill, det är ju inte det. men sikken panik jag fick. så jag messade Anneli (mina kusiners mamma) och frågade ifall jag kunde komma. Nemas problemas.

Seriöst, det är något fel på mig. jag kan inte vara vuxen än. barn och tonåring i ett. vuxen på papper men inte känslomässigt.

men jag får panik av att tänka att jag MÅSTE vara själv. om jag är själv finns det ju inget som kan hindra mig, eller hur?

Sen måste jag, någon gång, snart, sätta mig ner och prata med Susann om mig. Jag vet bara inte vad jag ska säga.. eller hur jag ska säga.. behöver råd... jag vill bara att hon ska förstå... kanske inte förstå, men nåt iallafall....

Älskar dig, du är av de vänner jag håller allra högst, glöm inte det.

fick det meddelande av Anna förut.. plus massa mer. Gud var hade jag varit idag om vi inte hade möts? Du kom in i mitt liv när jag balanserade mellan livet och döden...Tack Anna


21.20
Tog en tur till Blomskog idag och hälsa på Annelie. Sen åkte vi till mamma å överraska henne för hon fyller år idag. gud va glad hon blev. fick mess av pappa när vi åkte därifrån att hon lyste å sväva på moln. känns gott att veta. känns ibland som att hon mår sämre än mig pga att jag mår dåligt...

börjar få riktigt ont i halsen.. usch...

även fast jag har en ganska ok eftermiddag idag har jag någon sådan otrolig smärta och hat inom mig. jag vet inte om jag ska vara glad över att jag har så underbara människor runt mig. jag vill inte såra dem genom att försvinna... men det tar så enormt mkt på krafterna...

thuesday..

Ehm jaha.. har visst fått nån remiss för någon psykoterapuet på NÄL. Står dock inte var eller när.. Den där läkaren jag var hos för en månad sedan hade skickat den. väldigt va det händer grejjer. men nu när jag har börjat hos Inez räcker det. Att ingå 2 olika terapiformer är nog ingen höjdare.
Men tänk om, tänk om jag varken kunde gått till Ulrika eller börjat hos Inez, hade jag då fått väntat i 1 månad innan jag kunde få hjälp? Vad hade skett om jag inte hade Ulrika? Det är konstigt, att sådana saker ska ta sådan tid..


Sen om jag vill gå till någon psykoterapeut kan jag lika gärna börja gå hos Britt gratis...


Börjar bli lite rädd för mig själv, för jag har upptäckt något som ingen annan kan se. men varför ska jag vara så medveten om det? Kan jag inte bara köra utan att tala om det? Men det är nog det första jag ska ta med Ulrika när jag träffar henne nåndag -snart hoppas jag

det är sol och varmt ute. men jag är så trött... tar och drar över mig täcket i sängen

För att vara en ikke-körvan bilförare så tyckte jag det var kul att köra ner til jönköping igår. tog inte lång stund heller -3 timmar. Jag har aldrig kört i sådan trafik som det är neråt. Ner till Uddevalla räknas inte riktigt. Det var riktigt spännande. Men förstår om ingen annan tycker det. men detta var nytt för mig....

natten till måndagen gick som jag hade väntat mig. La mig vid 22-snåret... Klockan blev 1 innan jag somnade...
Var en aningen trött när jag vaknade... men men..

När jag äntligen kom hem till Anna ville jag verkligen inte släppa henne när vi kramades...
Vi har vart i Huskvarna och grejjat, gick på stan, satt och prata, kolla på kort, var med henne till hästarna.. gud i himmel ;)
Hon tycker jag ska börja med någon aktivitet som någon slags terapi, och då var ridning ett bra tips.. det har hjälp henne genom åren.. så ja, kanske...

när jag åkte, började jag gråta. var så jobbigt att lämna henne... hoppas det inte dröjer 2 år igen..


ne, nu är de att åka to the work ... =/

najt..

Klockan är nu 21.30. Ska upp 5.30 för att göra mig iordning för färd till jönköping. är stressad över att jag måste sova snart. mina stilnoct är slut och theralen vill jag inte ta för den värkar i 12 timmar. vill inte köra bakrus i 4 timmar eftersom man lätt kan få en sådan känsla.
så vi får se hur denna natten kommer att gå utan något....


idag har jag konstaterat att jag ibland känner mig som en tonåring. jag har nog kanske inte vuxit klart till att bli en vuxen kvinna...

krävande tonåring som behöver beröring för att överleva.. usch...


najt all..

Det bränner...

... i natt har jag sovit oroligt. jag har blivit jagad, jag har sprungit, folk har dött, jag har gråtit enormt. jag är helt slut nu. det är meningen att man ska vara utvilad efter sömn.... men ikkje..
när jag reste på mig för att gå ur sängen var det som att någon knuffa ner mig i sängen över bröstet. gjorde fruktansvärt ont så jag la mig igen....


det är här kommer att bli en bra dag Kim.. det är här kommer att bli en bra dag Kim.. det är här kommer att bli en bra dag Kim.. det är här kommer att bli en bra dag Kim.. det är här kommer att bli en bra dag Kim.. det är här kommer att bli en bra dag Kim..det är här kommer att bli en bra dag Kim..det är här kommer att bli en bra dag Kim.. det är här kommer att bli en bra dag Kim..

hmm.....

10.35.
Jag är trött. Fruktansvärt trött. Jag känner på mig att det är ingen bra dag idag. jag vill ställa mig upp och skrika. På allt och alla.
Jag vill säga till någon, hitta någon som jag kan säga: krama om mig. jag behöver närhet nu för mörkret skrämmer mig.

....sen blir jag arg på mig själv för att jag kräver så mkt. jag tror jag kräver mer närhet och beröring än många andra. När vi gick på Utsikten kramades vi nästan hela tiden. kanske det som gjorde att jag orkade.. vad vet jag.. orkade gjorde jag iallafall.

long way to happy

Läste nyss att de med allvarligt självskadebeteende ofta hamnar på rättpsyk, bland mördare, pedofiler, rånare och jag vet inte vad. det känns väldigt konstigt. är det för att man inte riktigt vet var de hör hemma för att få hjälp? är det för att många av dem lever med dubbeldiagnoser? vad vet jag...

1 månad har gått sedan turen till bäckefors. 1 månad sedan jag drack alkohol. jag ville gärna med till grebbestad idag. men jag vet inte hur det skulle ha slutat. någonstanns finns det en livslust eftersom jag inte utsätter mig för det. för jag vet att gränsen är hårfin och lätt att sudda ut. Häromdagen ville jag supa mig stenfull, för jag visste att då skulle jag våga trycka hårdare.

men något gnager. vad vet jag inte. eftersom jag inte vet vad, gnager det ännu mer och jag känner att jag vill ta till något som gör min smärta mer konkret.

och jag önskar att Susann någon gång kunde förstå. fast det finns ingen som kan förstå. Jag skickade henne en länk häromdagen om självskadebeteende, för att få lite förklarat för henne. Det jag fick tillbaka var: Jaha så är det en ursäkt eller vad menar du?
Kände direkt att det då var meningslöst. Vilket är jobbigt eftersom hon betyder enormt mkt för mig. Vad ska jag göra för att få henne att förstå? Förstå kanske hon aldrig kommer att göra, men något.. kanske inte acceptera heller, men veta att jag kan prata med henne om mina känslor och upplevelser utan att bli dömd. Dömd kanske jag inte blir, utan det är säkert något jag bara får för mig.
Att överleva beskriver bra tycker jag. handlingar. känslor. tankar osv. jag förstår dom. men jag vet inte om någon annan gör det.

Nu går jag till Inez -(vad hon nu har för arbetstitel) och jag kan gå till Ulrika när jag känner för det. Så jag behöver kanske inte prata med någon vän när det blir jobbigt. för jag har personer som arbetar med just att man kan bolla över tankar till dem. Det var som Britt sa en gång: Nu har du lämnat över det till mig och nu bär jag detta åt dig. Jag och dessa 4 väggar. Tänk inte mer på det idag, utan nu är du ett tomt blad som ska fyllas med positiva intryck under kommande dag.
Men, sjukt att säga, om jag inte säger något till någon, kanske mina närmaste tror att jag mår prima toppen igen?.... det är kanske inte sant?

Jag vet inte om jag vill dö. Men jag vet inte om jag vill leva heller. Och sådant är det inget man ska fundera på. Utan man ska vilja leva, man ska vilja leva ända ut i fingertopparna.
Visst, många säger nästan dagligen på jobbet: Guud jag vill döööö, för att det kanske ringer för mkt.... alla känner säkert så någongång mer eller mindre... Men undra egentligen, hur många vill dö innerst inne?

Jag och Anna pratade om när hon tog studenten 2004. Det var ett tag sedan. Jag grät när jag vaknade. Jag grät när jag gick och la mig. Jag var sååå säker, att studenten kommer inte vara något jag kommer att uppleva. Jag har nästan aldrig varit så säker. Och detta visste Anna. Både hon och jag visste att det gick inte att hindra att tiden skulle gå vidare utan henne vid min sida på skolan.
Maj 2004 var jag så deprimerad så Anna fick ångestkänslor själv. Vi satt i korridoren. Jag frågde henne varför hon hade fått ont i magen. Hon tog mina händer. Det är du som oroar mig. Jag vill inte gå på din begravning. Hon tvingade mig att visa mina sår. Jag ville inte, men hon sa att det var ett steg åt rätt riktning. Jag skämdes så. Vi gick till mitt rum, rum nr 3. Hon satte sig i sängen och bad mig lägga mitt huvud i hennes knä. Och jag grät. Tårarna bara rann. Vi grät tillsammans.
8 juni 2004 var jag på mitt första kurator besök. 10 juni 2004 tog Anna studenten.
13 december 2005 slutade jag med självskadebeteendet. 14e mars 2009 öppnades dörren som jag en gång hade stängt.
Och nu känns det lika hopplöst. 22 år? Jag? Nej jag vet inte. Det är lång tid kvar till oktober och precis vad som helst kan hända.

..och jag känner att jag saknar Anna ännu mer. Hon vet vad det är för hat, ångest, mörker jag pratar om....

Jag kan väl lugna mig själv att så länge jag skriver om det, så vill jag inte ta livet av mig, som Susann sa... men när man hör något sådant, sluter man sig ännu mer... jag iallafall....
Och många kanske får panik och tycker att terapisamtal och att prata med en kurator mellan 4 väggar är fruktansvärt jobbigt och vill bara fly. Men än så länge, är det just i det rummet, där jag kan slappna av och verkligen spy upp vad som korsar min hjärna. Och eftersom jag tycker att det är okej, kanske jag inte är självmordsbenägen?

phu...

Jag vill bort
Bort, bort, bort
Rädslan som tränger in mig i ett hörn
Ingenstans att smita
Lungorna glömmer bort att de finns
Men hjärtat minns sin existens alltför väl
Tystnaden kväver mig
Trots att den inte sägs vara gjord av materia

Mörkret är för totalt
Men jag gillar inte solen
Istället är jag ljusrädd
Jag tycker inte om att se världen
Allra minst mig själv,
Och påminnas om att jag tillhör den



Tiden får inte komma
Hur flyr man från rädslan?
Rädslan för vad?

den sista tanken som slog mig, hur kan jag tycka att min bästa tid i mitt liv var på Utsikten, när jag ändå var deprimerad? Jag får liksom inte ihop det?...

...

Anna ringde tillbaks igår precis när jag lagt huvudet på kudden. Jag bad henne ringa idag istället. trodde inte hon skulle de men det gjorde hon :) Var nära till tårar, så glad blev jag över att få prata med henne. Tänk att man fortfarande kan känna den där sällsynta vänskapen med någon man inte har sett på flera år. Första ängeln som klev in i mitt liv.

vill att det ska bli måndag NU!

We’re on the run tonight
We never face the dark down and lonely
We never loose control cause we’re making our distance so close
In other words you better give your friends all you can
If it makes you sweat you better ask yourself am I good or bad

After all we have done it's still running in your veins
When the night turns to day you’re still living without fear
You feel a hunger for this life all through the night
It's still running in your veins

If you wanna live your life it doesn’t mean that you have to stay strong
There’s always someone there to help you stand up straight and face it
If a stranger comes to you and try to push you down he fails
Together in the darkness you can feel the power in your hands

Put the fire on
Waiting for the heat
You feel untouchable
Pointing at the stars
It's all there is for now
When tomorrow shows its face
You’ll be seeking your reality
Life is what the future brings

the sun is shining , but wheres the F* sun at the inside?

Hujamejjen....

Några pusselbitar satte sig på plats igårkväll när jag läste.

Många gör de för att de är arga på någon, då riktar dom de mot sig själva.

Jag blev helt förlamad och la från mig boken och tänkte på det. Det var så sant som de kunde bli.
Jag känner ibland att jag inte har lov att vara arg, jag tänker för mkt på hur och varför person X sa eller handlade på ett visst sätt. Men det hjälper inte om jag kommer på det eller inte. För jag är lika arg på mig själv ändå för att jag är arg på person x. Personen är kanske för övrigt jättego, jättesnäll, jättehjälpsam osv. Så händer något och jag blir arg på person x. Eftersom den här människan för övrigt är schysst osv så tillåter Jag mig inte vara arg.


Klockan är 9.oo. Legat i sängen i en timme. Dags att resa på sig!

Huvudvärk..

.. kom hem vid 13, åkte bort till Anders där Susann var och gassade i solen. Så där låg man ett par timmar tills solen försvann bakom trädtopparna. Är helt slut i kroppen och spränghuvudvärk. Tror jag drack för lite vatten. Gjorde jag det med meningen? För det är det ju ingen som märker...

Läst ut första kapitlet. Jag blev ganska slut då det tog mkt energi av att läsa. Dock var det mest bara lite småfakta å så men... jag vet inte... det är blandade känslor.

Jäklar vad många gillar min status på Facebook idag.

Jaha då ska man hitta någon man kan gifta sig med, nu när det är lagligt och allt ;)

Inte för att jag ens vill gifta mig men. Jag tycker giftermål är ett enda stort påhitt. Varför lägga ut en massa pengar på att visa för alla att man älskar varandra? Huvudsaken är väl att man vet det själv? Kärlek ska inte kosta pengar, så varför sy upp kostymer och bröllopsklänningar, planera och dona, för endast en kväll?
Det är inte så att jag är emot det, det är ju romantiskt på sitt sätt och att det nu är lagligt med samkönade äktenskap är ju toppen, men jag ska då aldrig gifta mig..

Idag har varit en sån där misslyckande-dag. Alla såg mig som stark, men nu vet många att jag inte är det. jag vill inte tillåta mig vara svag, men här i bloggen gör jag det. tänk så många fina vänner jag fick uppe i östersund. och vem vet, många av dem kanske rinner ut i sanden. när jag åkte till jobbet idag lyssnade jag på Sanna Vänner och den utlöste minnen utav dess like. Sen kom Just Dance.. Elins låt. min fadder från terminen över. Sikken tjej... saknar henne, vet heller inte ens om våra vägar kommer att korsas igen..

Jag har även försökt fått taq på Anna, men ingenstanns. Hoppas hon svarar snart... min ängel.

I have hardly been outside my room in days
'Cause I don't feel that I deserve the sunshine's rays
The darkness helped until the whiskey wore away
And it was then I realised that conscience never fades

When you're young you have this image of your life
That you'll be scrupulous and one day even make a wife
And you make boundaries you never dream to cross
And if you happen to you'll wake completely lost

I remember someone old once said to me
That lies will lock you up with truth
The only key
But I was comfortable and warm inside my shell
And couldn't see this place could soon become my hell

So is it better to tell and hurt or lie to save face
Well I guess the answer is don't do it in the first place

I'll step ouside my minds eyes for a minute
And I look over me like a doctor looking for disease
Or something that could ease the pain
-Missy Higgins-

Finally

..har jag fått boken. kan knappt vänta för att börja läsa!

Jag tog mig kragen att ringa min bror igår och fick höra att han imorgon, 1maj ska han skriva för någon tidning i Stockholm (där han gör praktiken) om Sveriges första homosexuella äktenskap. Stolt syster.


det känns som att jag klättrar upp i sirap. men det kanske är meningen? det kanske inte är meningen att man ska kunna känna sig avslappnad och lugn en hel dag? Utan att man alltid får anstränga sig?

jag kvävs. det är som att jag låter mig själv kvävas. det gör så ont. kan inte gråta men gråter floder inombords.

för i helvete kim. börja lita på dig själv någongång så behöver du inte vara så misstänksam hela tiden,

alltid är det något som drar mig tillbaka. bestämde mig för att sätta mig vid msn en stund så skrev min underbara kusin till mig. som jag för övrigt ser som min lillasyster. Hon sa till mig att jag skulle gå in å kolla på hennes bilddagbok. Där hade hon då lagt upp ett kort på mig med text:

Kusin.
Något speciellt för mig har du alltid varit.
Ända sedan jag började förstå något så har jag alltid sett upp till dig.
Du har alltid sagt till mig att jag kan prata med dig om allt, och det har jag gjort.
Tack för allt du har gjort för mig.
Tyvärr träffas vi inte så mkt längre, men ändå så vet jag att jag alltid kan prata med dig.
Bara så du vet så betyder du enormt mkt för mig

Jag älskar dig kusin.

Jag blev alldeles varm och förlamad. och arg på mig själv. för det är mkt hon inte vet. mkt hon inte borde veta. för henne ska jag fortfarande vara stark.

och det har varit så många gånger, jag balanserade på guldbron i Årjäng. bara för att utmana ödet. det var så många gånger jag stod där. vågade jag ta steget? men så dök alltid Sara upp. min söta kusin som jag vet ser upp till mig så oerhört mkt. jag kunde inte göra det mot henne.

och nu skrev hon på msn, som en räddande ängel i nöden. tänk om hon bara visste hur mkt hon betydde för mig och hur mkt hon påverkar mig omedvetet.

JAG BLIR SÅ....

..ARG

det är helt sjukt att säga det. men seriöst. för att dämpa min ångest, kan jag väl lika gärna gå och bli alkoholist? för ingen reagerar på det. och jag vill inte skada mig för att folk ska reagera utan tror mkt att det handlar om hat emot mig själv. men, dricker jag så vet jag redan var jag hamnar.. vill jag det...?

Det är som om jag skulle skriva på min status på facebook: Sitting in my sofa with a razorblade
När en annans är: In my crib, drinking a beer and a glass of 7413

Ingen reagerar då...


just nu är det för mörkt för att ens våga präntas ner här.
varför i hela friden måste det pendla så.... det pendlar ju för alla. men kan jag inte få pendla inom rimliga gränser!?

de finns de som straffar sig själv med att sluta äta. men jag älskar ju mat. det kommer ju aldrig att gå.

fick inte boken idag. vill ha den nu känner jag.

Rollercoaster

Nu vill jag bara ställa mig upp och skrika. När ska jag börja lita på någon? Min magkänsla har alltid varnat mig, men många säger att jag inte ska lyssna på den. När ska jag börja skita i andra och tänka på mig själv? När ska jag låta mig känna i 5 sekunder för att sedan lägga det bakom mig?
Men min magkänsla hade även rätt denna gång. Och jag blir så jäkla arg på mig själv!

Frustrerad. Svartsjuka. Uppgiven. Ångest. Tårar. Arg. Ilska. Hat. Ensam. Liten. Borttappad

...och så ringde jag pappa mitt upp i allt ang mitt bilköp. jag vet inte ens vad som sas. orden åkte in och ut på andra sidan.

nu orkar jag varken med bilköp eller nåt. jag visste att smällen skulle komma någon dag. För jag verkar inte kunna vara på bra humör fööör länge, verkar det som....

fri från livet

fri från döden

fri från all ångest

och vad är ångest

eller

kan jag få känna frihet

utan att dö

utan att skada mig

för jag orkar inte andas

för jag känner mig inte fri

jag är fast

i något jag inte riktigt vet vad.

-take me away-

Aura

fick veta idag att jag hade en stark aura. starkast var den vid solar plexus. beskrivningen för den var fruktansvärt klockren.

"de som mår riktigt dåligt har väldigt liten aura"

jaha? men hur mår jag då?

snacka om konflikt i mig själv

Min dag...

.. idag har varit sådär. jag jobbade bara fram till klockan 12 men det kändes som att jag verkligen hade jobbat heela dagen. att prata i telefon oavbrutet i 4 timmar är kanske ingen höjdare. borde egentligen byta till ett annat jobb. men för att börja jobba med det krävs utbildning och att jag klarar av att leva med mig själv.
mina tankar har ännu en dag gått på högvarv. känner mig inte lika tight med två av vännerna på jobbet. det är mitt fel. de orkar inte med mig. men som alltid, jag brottas. jag vinner inte varje gång, men lyckas tänka på annat gör jag efter många om och men.

det kanske inte är meningen att man ska leva för sig själv. det kanske bara är något jag har hittat på?

acceptera och lev i nuet

jävla naglar. tar dubbel så lång tid att skriva...

mormor vid 22 år

Jennifer kom hem idag och frågade mig vad jag var till henne.
"Ehm jag vet inte du, vad vill du att jag ska vara?"
"jag tycker du kan vara min mormor för jag har ingen mormor"

Hehe gud vad söt hon är :)

Idag beställde jag Att överleva. inte för att jag har råd. men vill så gärna ha den.

-Nattens skräck är döda frågor
Himlen är ett valv av döda tårar
Nattens sjukdom är ett vackert microglans
Himlens sjukdom heter stjärnor
Vad min heter vet jag inte-

jag mår fortfarande bra. tror jag. en sak har jag gått och präntat in i skallen på mig att var sak har sin tid. förhoppningsvis lever jag tills jag blir gammal och jag kan när som helst börja studera igen. jag behöver inte ha bråttom.

men upptäckte nu en tanke när jag ligger här i sängen. en liten del av mig hoppas, eller vill, att något händer så jag får dö en naturlig död. då behöver jag inte känna dåligt samvete över att lämna kvar så stor saknad, sorg och ilska. det är hemskt att säga det, jag vet.

ett utav mina mål är att bli oberoende av människor. men det känns som att det aldrig kommer att ske. får försöka acceptera det. jag tror jag aldrig kommer att kunna leva självständigt. jag trodde iofs inte heller att jag skulle leva tills jag blev 18. men här är jag. inne på mitt 22e år. mkt kan hända. mkt kan ske.

vi kommer nog aldrig kunna komma på meningen med livet.
meningen med livet är nog, att man ska sträva efter en mening med livet.

När någon ser
pratar jag glatt om min framtid

När någon ser
skrattar jag

När någon ser
är jag en fin och glad tjej med livsglädje

När ingen ser
skriker jag

När ingen ser
gråter jag

När ingen ser
blöder jag

När ingen ser
Skriker jag rakt ut och tårarna rinner samtidigt som jag skär.

skär ännu mer

skär för att jag känner mig misslyckad över att jag inte orkade längre

När ingen ser

Finns jag inte mer
-mars, 2009-

det är snart MAJ.. och här är jag..

är det okej?

är det verkligen okej att få må så toppen som jag har gjort de senaste dagarna?

I början av 2006 tänkte jag flertal gånger, är det verkligen okej att njuta av livet redan sådär snart efter att ha mått skit så länge. eller var det bara inbildningar? mådde jag bra egentligen? eller vadå?
nu är det nästan så jag väntar på en bomb som ska släppas eftersom jag mår bra. så att jag får må dåligt igen. rätt flummigt sagt men så är det.. liksom, vem vill må dåligt? inte jag iallafall


jag vill bli socionom. NU. jag vill ha bil. NU. jag vill ha hus. NU. jag vill ha hund. NU. jag vill resa runt och njuta av alla världens hörn och platser. NU.

men Kim. allt går inte på en grisblink. det kanske var meningen att du skulle söka och flytta upp till östersund för att få dig att upptäcka att du är inte klar med ditt inre ännu. (när man väl blir det) den som gjorde att jag hamna där uppe, ville ge mig en varning att jag är egentligen inte redo än.


nu har jag öppnat bloggen och bytt namn på den så nu hittar dom mig inte ändå...

vägra vara offer. res dig upp och gå

Fick en pärm av Inez idag. Ang DBT. stod vettiga saker där.

Jag brottas ännu mer med mig. och jäklar var det tar av energin att vara på topp. vill bara släppa allt. och sluta tänka. men då hamnar jag ur balans och det blir bara skit!!

Men nu jäklar Kim, ska du köra så de ryker!! =)

alla har vi något som dämpar, alla har vi något som får oss att känna oss levande

Man kanske skulle ta och bli alkoholist. det verkar vara mer acceptabelt än självskadebeteende.

Att dricka för att dämpa ångesten, att dricka för att glömma allt för en sekund, att dricka för att känna sig levande, känna sig glad, känna sig åtråvärd.

det är kanske bättre att supa ihjäl sig varje helg och vara social och glad istället för att ta till rakblad för att känna sig levande. istället för att skada sig för man tycker att man inte är värd något, eller någon. det är kanske bättre att supa ihjäl sig varje helg istället för att känna en sådan stor hopplöshet och rädsla för allt att man straffar sig själv -för någonstanns vet jag att det här är låångt ifrån rätt.

ond cirkel

för det är ingen som har tänkt på, att de flesta alkoholister dricker för att dämpa sitt inre?

eller, är jag helt fel ute? De finns de som hetsäter, de som har fetma, de som har anorexi, missbruk med mera... anorexi kan orsakas av många olika tankebanor, att man måste vara smal osv... men, det är också självdestruktivt. men inte är det någon där som säger "Hon vill bara ha uppmärksamhet" det är ingen som har tänkt på att hetsätning också är ett självdestruktivt beteende? missbrukare har sin amfetamin, heorin, LSD, extacy för att känna sig levande, känna sig lycklig för en stund, för att dämpa sin ångest -dock försvinner inte roten till ångesten, men för stunden)

varför är det ingen som snackar om dom, att de gör det för att få uppmärksamhet?

för de kanske inte gör de för just den anledningen??

Tre kvällar i rad har jag nu brottats med mig själv. tar väldigt mkt på energin. enormt. varje morgon jag vaknar nu så känns det gott. jag trodde aldrig att det skulle funka för mig, att tala till sig själv hur bra man är och vad man är tacksam för och vad för bra man har gjort under dagen. men hör och häpna, det funkar!!!

Har läst mkt om självdestruktivitet på nätet. för att nästan bevisa mig själv att det inte har något med uppmärksamhet att göra. Någon gång, när jag känner att jag kan ta en fight, ska jag försöka förklara för Susann att det inte enbart är för att få uppmärksamhet. När jag tänker tillbaka så var det verkligen inte det. Men det är svårt för andra som ej är i den sitsen att tro något annat -så jag får acceptera det för stunden.

Har även läst mkt om borderline. Jag ska fråga Inez imorgon om det finns en möjlighet att kunna få en diagnos. hade varit gott kanske att kunna få det på papper..

måndagen var ett rent helvete. fruktansvärt. men de senaste dagarna har varit okej. är det okej för mig att må bra? jag har tabletter för att jag inte mår bra, jag går i terapi för att jag inte mår bra. men nu mår jag ju bra? är det okej?

och jag vet att inom mig har jag nu för tillfällit packat ihop allt mörkt och svar så det ligger allt och pyr någonstans i mig...

söndag.

och jag ska tillbaka till jobbet imorgon. blandat kan man säga. men jag blir fruktansvärt stressad över tanken. men jag har inte råd och jag kan inte vara hemma och dega hela tiden.

när jag vaknade imorse kände jag att allt inte stod rätt till. och så var jag ute med hunden och intalade mig själv flertal gånger att jag skulle vara på bra humör full med energi, hålla leendet uppe. men jag orkade inte...


20.00
värsta ångesten hitills. alla är upptagna med sina egna saker på sitt håll. jag har nog aldrig kännt mig så liten som jag gör nu. är även därför jag blockat bloggen så folk slipper läsa mitt offertänkande och självömkande. jag vet att jag borde ringa teamet. men jag har inte mage till att göra det. jag borde inte men jag tänker att de är säkert upptagna med sjukare och viktigare patienter. så varför spilla onödig tid på lilla mig.
jag blir fruktansvärt stressad för jag upptäcker nu att jag måste skaffa mig ett liv!

...

igår satt jag verkligen och stirrade på mina tabletter och theralenen. Om jag tar allt, borde det väl funka?
men slog undan tanken lika snabbt igen. För jag skulle aldrig kunna göra det hemma hos någon, hur illa jag än skulle må. Det är föör elakt.

jag har sovit oroligt inatt med. vet inte varför. just nu känns det inte som en bra dag. men det är ju jag som formar min dag så jag får väl se till att den blir bättre.

over and out

...

2 jäkla år kommer DBTn antagligen att ta. Min första tanke va "Skit i det, gå å häng dig istället för du kommer ändå inte ha orken till det"

men som sagt, det kommer alltid att finnas med mig att återgå till ett sånt här beteende när jag väl har öppnat den väl stängda dörren.

jag har kanske för höga krav på livet i allmänhet.
jag känner att sista kapitlet för mitt liv är nära..


idiot Kim.
Ja jag vet...


sen är jag fundersam över vem som lyckas komma åt min blogg. har spärrat den för alla så verkligen INGEN kommer åt den. men jag kan se att räknaren tickar ändå. lite obehagligt.. men jag tänker inte sluta skriva för det. är det någon nära så hoppas jag att DU säger att det är DU som läser den....?

dröm

varje morgon jag vaknar känns det okej. men sedan när jag upptäcker vad jag drömde om under natten får jag ångest. för att det är endast drömmar och ej verklighet.

varför vågar jag inet? är jag för stark för att ta slut på allt? eller är jag för svag för att våga, våga hoppa? ingen aning, men jobbigt känns det iallafall.

det är konstigt, jag har en sådan där känsla som jag hade när jag gick på Utsikten. Jag kunde inte se mig själv fylla 18 år... vilket jag gjorde... nu kan jag inte se mig själv fylla 22 år... sjukt, jag vet. men orken är borta.

ambivalent

ett väldigt passande ord.

när jag kom ut från Ulrika, tänkte jag att Nu jäklar! Det här funkar inte! Men ju närmare lägenheten jag kom, mer panikångest fick jag. Så jag styrde fötterna till Susanns lägenhet istället. Seriöst, ska det vara så här?!



En del av mig vill leva vidare, njuta av stunden. andas. ta livet med en klackspark. att ha allmänt kul och se vad framtiden har att erbjuda.
Men, så finns det en stor del i mig, som vill ta slut på allt. Som inte har ork att se vad framtiden har att erbjuda. mörkrädd. det tar på energi att leva. alla vägskäl och val man kommer att stå framför. men det är nog kanske lite det som är meningen och tjusningen i det hela -med livet. vad vet jag. trött på det är jag iallafall. för vad är det för mening att ha ett liv som är berg-och-dalbana. sen om jag skulle dö, så lär sig min omgivning att leva med det -att jag är borta. so why not?

smärtsamt

Jag kastar ut mitt inre här och nu
det bränner i hela mitt hjärta
jag gömmer mig under täcket
bara för att försöka glömma sorgen
men sorgen påminner mig hela tiden

jag vill inte vara kvar i sorgen
jag vill bara kasta ångesten i
en papperskorg

eller så kanske jag
ska kasta mig själv
där

för vem
vill ha
ett trasigt hjärta
en själ som
ständigt
blöder

det var som hon sa i 8an: Du vill bara ha uppmärksamhet och det är bara fjortisar som håller på med sådant.

och där med slöt jag mig själv.


det gjorde ont att få höra det igen igår. och det uppstår ännu mer konflikt inom mig. jag vet varken eller.

Anna: Du vet att det var exakt de orden jag sa till dig förr?

jo jag vet, men du lämnade mig aldrig...

om jag nu längtar så mkt efter det, varför gör jag det inte bara? tänk om man kunde få göra som man ville?

Citat av Cecillia, sockerdricka-vän:

"Men jag hoppas verkligen denna medicinen kan hjälpa mej,
för jag orkar inte med allt detta snart.
Jag orkar inte balansera på gränsen till ingenting,
jag orkar inte med mitt gränsland.
Jag orkar inte med mej själv

Och det gör inte dom i min närhet heller "

blaha.

dystert. i know. but don't read it then.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4873307.ab

när man läser något sådant blir man bara arg. men jag vet inte på vad. för att kunna fälla nån riktigt hårt vad gällande våldtäckt måste man kunna kartlägga varje sekund av händelsen, för att våldtäcktsmannen ens ska kunna få en summa böter eller väldig kort fängelsestraff.
sen att en tjej mår dåligt av det och tar livet av sig, tycker jag visar att hon hamna i ett otryggt omlopp som sög kraften av henne. inte okej.

någonstans måste man börja. man kan inte alltid fly. känner att jag gör det just nu. för att kunna lita på någon, måste man först vara trygg och kunna lita på sig själv. och hur gör man det? och hur gör man för att kunna hantera jobbiga och stressiga situationer? vad gör man när det blir konflikt? Svart och vitt? varken eller?


någon dag i veckan ska jag ta mig till Hagtjärn. Sveriges himmel på jorden. om jag inte får med mig någon åker jag själv. bort från allt. det minst skadliga sättet att fly en stund. att försöka njuta av stunden. här och nu. bort från alla måsten, krav, framtidsdrömmar -som bara kommer att vara drömmar.

att jag inte ens väljer att följa med för en vecka i hemsedal, då är det något som inte är okej. jag älskar ju slalom. eller?

jag tillåter mig själv ha dåliga dagar, som denna. kan det verkligen låta logiskt att man tillåter sig själv att känna, tillåter sig att ha dåliga dagar? borde jag inte vara på topp, när jag har andra runt mig? men trygg känner jag mig. ändå.

just nu känner jag inte för att bli socionom. just nu känner jag för att aldrig gå tillbaka till jobbet. just nu vill jag inte ta tag i mitt liv (men jag vet gott å väl att jag måste) just nu vill jag inte bli något.

just nu vill jag bli ett oskrivet blad.

och hur blir man det?

livet

jag har inte riktigt förstått vitsen med att jag ska överanalysera varje ord och beteende. det förgör mig.

slå på en kudde. måla. ring. skriv. ta is.

lättare sagt än gjort.

har jag öppnat dörren som jag en gång stängde, kan jag inte stänga den igen.

When you don't want to feel, death can seem like a dream

"I don't know. That I was sorry. That I will never know what it was like to be her. But I know what it's like to want to die. How it hurts to smile. How you try to fit in but you can't. You hurt yourself on the outside to try to kill the thing on the inside."

"Was I ever crazy? Maybe. Or maybe life is... Crazy isn't being broken or swallowing a dark secret. It's you or me amplified. If you ever told a lie and enjoyed it. If you ever wished you could be a child forever"

"Razors pain you, rivers are damp, acid stains you, drugs cause cramps, gun aren't lawful, nooses give, gas smells awful, you might as well live."

"On the contrary, Susanna. Ambivalence suggests strong feelings... in opposition. The prefix, as in "ambidextrous," means "both." The rest of it, in Latin, means "vigor." The word suggests that you are torn... between two opposing courses of action."

you say you're dark and twisty. its not a fall. its a strength. it makes you who you are.

trauma messes everybody up. but maybe thats the point. all the pain and the fear and the crap, maybe going through all that, are keep us moving forward.. it was pushes us. maybe we have to get little messed up, so we can step up

-Alex, Greys Anatomy-

Ja just det, för er som jag inte träffar everyday så har ja nu blå och lila bred slinga i håret istället för röd. är preeetty nöjd med det.

Jag var inne och skulle se ifall det fanns Pinkbiljetter lediga så Linnea också kunde hänga på. Hör och häpna. De tog slut på exakt en månad. Sist gång var de tvugna att flytta konserten från Globen till Hovet för att det var för lite folk. Och Hovet var inte ens då fullsatt. Så Angelika i år får vi nog vara där tidigt iallafall om vi ska lyckas stå längts fram.

Jag hoppas verkligen tiden dit går fort, och mindre smärtsamt.
jag vill, men orkar jag?

One foot wrong, And I did fall.

mkt som har hänt. galet mkt. orkar inte direkt nämna något. det är så mkt jag vill skriva ner. men kan inte.

panik.skrik.andnöd.fast.tårar.ångest.mörkt.svart.ont.Calle.

men jäävlar varför måste jag var så jäkla negativ?!?

Igår var jag och jenny i trollhättan och shoppade. Fick ju en del pengar för att vara hundvakt så de rök fort de =)
Under eftermiddagen körde jag runt runt runt runt Jenny Frida och Sandra under tiden dom drack. Sen drog jag svängen om Peter och hängde med han Pilen och Tiina till discobowlingen. Hatar bowling men var tvungen att hitta på något.
Åkte sen hem till bengan med Peter och började se på What Happens in Vegas. Men så hör jag väskor i hallen och då kom Jennifer och Susann äntligen hem. Whiee =) =) Det var fruuktansvärt längesen jag kände mig så glad. trygg. säker.

Idag har det inte hänt så mkt. Var i Ed och tog en cigg med Jenny, halvsovit, käkat pizza, pratat med teamet hemma hos mig bl.a.

Känslorna för idag är som ett streck. Har ingen koll alls. har mått toppen 2 ggr idag, då på vägen till Ed och när vi kom in på det här med hundsnacket.

är sugen på att skaffa hund. får se hur det blir med det. vill ha en liten Ricko eller Rapp. Men snacka om arbete. Och pengar. men jag har alltid velat haft en hund, ända sen jag var liten och växte upp med Rapp, farmor och farfars hund. fast vet inte om jag klarar av att ha en helt själv själv..
jag trivdes enormt bra med Nellie och Tess. Skulle vilja ha en Nellie. Underbara och goa hundar de där.


I dessa tider saknar jag Anna otroligt mkt. Dels för att jag mår som jag mår och sen dels för att det börjar bli vår. Den ångesten jag hade inför att hon skulle ta studenten och flytta från Ed och lämna mig, kommer alltid smygande vid den här årstiden. Men hon lämnade mig inte. Hon finns fortfarande kvar i mitt hjärta och jag vet att jag är kvar i hennes. När jag var i Årjäng häromdagen fann jag en tavla som hon gav till mig. Massa vänskapsbilder och saker som påminde om varann och sen två kort på oss tillsammans. Får se när hon är hemma i Jönköping igen, då ska jag ta tummen ur och hälsa på henne!

"men vägen dit är fantastiskt Kim"

ska bara hitta den först.

Nä, happy thoughts här:

skratt.leende.värme.kärlek.glädje.glass.vänner. F*R*I*E*N*D*S. Charmed. NCIS. Greys. 24. Pink. Lasse Winterdäck.ögon.närhet.Hagtjärn.kramar.djur.

sol och vår är egentligen lycka. men just nu har jag lite svårt att tänka så.

Ser fram emot imorgon. Vill prata med Ulrika NUU. Sen på tisdagen kommer Linnea. Guud vad jag ska krama om henne. Ungefär lika hårt som jag kramade om Susann igår =)
...och då blev hon glad haha :D



...tänk om man kunde få göra som man vill...tänk om man inte hade talat om för någon... tänk om ingen visste.





..och där kom skuldkänslorna..

Dag 13

... och första dagen utan panikångest. Fram tills jag kom hem och satte mig i soffan...

Idag har det gått i 400, pratat med läkaren och Ulrika, hämtade sjukintyg, åkte till Ed och käkade lunch med Emma. Var på skolan en sväng, tog även svängen om Britt och sa hej. Du vet att du får gäärna komma hit och bolla saker med en gammal tant som mig Kim, även fast du går till en annan, sa hon till mig när hon gick. Hon är ju bara för underbar. Sen blev det ett sorgligt hejdå till Emma, efter det åkte jag till jobbet och tog en cigg med Jenny Sofia och Camilla. Kändes gott att få träffa Camilla också.
Sen hem, va ute med hundarna en sväng och sen styrde till Blomskog för att träffa Annelie och kusinerna. På vägen ringde Martin Andersson, tjöta lite med honom. Han drog ett aprilskämt om att han hade tröttnat på busskörandet och börjat jobba på bowlingen i Åmål. Dum som jag var så gick jag ju sjäklart på honom =) Han skulle ringa imorgon igen så kanske vi ska hitta på nåt någon dag. Har inte träffat honom sen i somras.
Jag och Annelie satt i solen och pratade länge innan kusinerna kom hem från skolan. Kändes gott för själen. Sen att Sara blev överlycklig att jag var där när hon kom hem, gjorde mig på väldigt bra humör. Det blev kyckling och ris till middan. Underbart gott. Sen skulle Annelie göra en solkaka. Underbart gott. Men som det brukar gå när jag är där, så blir den kakan väldigt speciell haha =) Men vääldigt god, men dock lite annorlunda haha.
Jag åkte vid kl 20, kom hem, hälsade på katten och gav henne mat. Sen var jag ute och gick långt med hundarna. Har pratat med Susann också en sväng.
Så ja, de har gått i ett. Och det kändes. Men det har inte varit på ett stressigt sätt utan det har ändå varit lugnt. Idag känner jag verkligen att jag har gjort som Ulrika sagt så många gånger, planera inget, ta dagen som den kommer. Stressa inte. Och om du nu måste planera, så ta den tid det tar. Gör det du tycker om.
Tack så mkt Susann för att jag får låna bilen. Blir lite enklare att ta sig fram.

Nu finns det inget mer att göra för idag. Ska nog gå och lägga mig och försöka hinna somna innan panikångesten blir för stor. Jisses, jag stressar t.o.m att jag ska somna fort...

Am I sweating, or are these tears on my face?
Should I be hungry? I can’t remember the last time that I ate
Call someone, I need a friend to talk me down

But one foot wrong, and I’m gonna fall
All the lights are on, but I’m in the dark
Who’s gonna find me? Who’s gonna find me?
Just one foot wrong

Some people find the beauty in all of this
I go straight to the dark side of the abyss
If it’s bad, is it always my fault?
Or did somebody bring me down?

trött. trött. trött

idag var jag i årjäng en sväng för att hämta lite prylar mamma hade packat ner när de rensade mitt rum. Hon hade packat ner mina pärmar från högstadiet och mina skoluppgifter. Gud vad dyster jag var. Varje novell, både svenska och engelska, slutade alltid med att huvudpersonen dog på nåt sätt. Aja..
Sen var jag och hälsa på Tilda på hotellet. Satt och snacka där ett tag. När jag kom hem satte jag på "Förintelsen" med Meryl Streep. Guuud i himmel så ung hon var där, så det är en ganska gammal film.. 7 timmar ;) Men efter 20 min somna både jag och hundarna. Sov i 3 timmar. Är så himlans trött nu för tiden...

Imorgon ska jag till Ed och träffa Emma. Sen antagligen ta en sväng om på Utsikten. =/ Det är nog första gången i världshistorien jag inte vill dit... jag har extremt lätt att jämföra mig med människor och att gå dit och prata med gamla lärare tillsammans med Emma som far och flyger världen över med Apollo.. hmmm... förra gången var det ju okej, då hade jag ju börjat plugga och jag hade tagit tag i mitt liv. men nu är jag ju tillbaks på noll. Jag vet ju att det är bara jag som tänker på det, men ändå.. iiiii...
Efter det så ska jag åka till Blomskog och hälsa på Anneli, mamma till kusin Sara. Ta ett par cigg över en kopp kaffe och tjata =) Hennes kaffe är det enda kaffe jag dricker. Vet inte varför, men det smakar speciellt =)

Sen på torsdagen ska jag leka med Söffi. Hoppas jag. På fredagen ska jag klippa mig. Huua.. äntligen! Har inte gjort det sen i oktober så det är väl dags. På lördag kommer Jennifer och Susann hem så då är allt back to normal.

"Susan didnt pick up the phone, because she sat in her favourite chair with a cop of tea and enjoyed for the first time how it felt to be all alone"

snacka om ett passande citat...

Nea kommer hem snart! =)

Fick veta en glädjande nyhet att Linnea K kommer hem nu till helgen! Gud vad jag saknar henne. Som jag tidigare nämnt, hon är den enda man kan skälla på och vara förbannad på, hon lika så och så blir det bra efter 5 minuter. Hon är den enda vännen jag har varit i slagsmål med haha =)
Jag pratade med henne över msn förut om hur läget är osv... sen skicka hon en låt till mig, Missy Higgins, Nightminds... Hon är ju bara för go. Texten följer senare.

Idag var det ett år sedan Matilda gjorde slut. Nästan exakt på tiden. Jag och minnen vad gällande klockslag och datum... Det som stör mig mest när det gäller det, är att vi hade varit ihop exakt 2 år, vi hade nyss kommit hem från familjesemester i hemsedal, samt att tilliten inte fanns det på grund av olika orsaker.. men men... det var inte menat att det skulle vara vi. men det beslutet är inget jag ångrar.

"Du ser det inte nu. Men du kommer att inse när tiden är inne att det var rätt och det kommer att kännas bra"

Så sant som det var sagt, så stämde även det. Du är inte dum du. Saknar..

Idag har det varit som alla andra dagar. slappardag. halvsov igenom Pocahontas förut med hundarna på varsin sida. Sen på eftermiddan fick jag hem till min lägenhet och duscha å städa. Sen kom Jenny och hälsade på. Har kollat på film och vart ute och gått med hundarna.

En tro, tror jag att jag måste hitta. Inte börja tro på Jesus och Gud. Utan något annat. För egentligen, vad är det för mening med att samla på sig en massa erfarenheter, leva ett lyckligt liv för att sedan inte har någon användning för det efter att man har dött?
Vissa säger att det är meningen att vi ska skydda andra, de som lever kvar på jorden. Jag önskar att jag också kunde tro på något sådant.. tänk vad mkt lättare det hade varit.....

Just lay it all down
Put your face into my neck and let it fall out
I know
I knew before you got home

This world you're in now
It doesn't have to be alone
I'll get there somehow 'cause I know
I know
I know when even springtime feels cold

But I will learn to breathe this ugliness you see
So we can both be there and we can both share the dark
And in our honesty together we will rise out of our nightminds
And into the light at the end of the fight

You were blessed by a different kind of inner view
It's all magnified
The highs will make you fly, but the lows make you want to die

And I was once there
Hanging from that very ledge where you are standing
So I know
I know
I know it's easier to let go

This world you're in now
I know it's easier to let go

And in our honesty together we will rise out of our nightminds
And into the light at the end of the fight

jag drunknar i mina tårar inombords.

jag kan seriut inte fälla några tårar. jag känner mig som cameron diaz i The Holiday. Men men. det kommer väl någon dag.

Hunden är människans bästa vän sägs det. Någonstanns i det finns det en sanning. Dessa två hundar som jag nu passar i veckan är hur underbara som helst. Dom lyssnar på mig (trots att jag nästan är som en främling för dem) Dom ligger 1 mm från mig när jag sover och dom följer mig var jag än går. Knappt jag får gå på toaletten och uträtta mina behov för mig själv.
Jag låg i soffan förut med ansiktet inåt soffryggen. Då kom den ena och la sig mot mig mig, rygg-mot-rygg...
Susann skrev imorse att Tess har väldigt lätt att känna av en människas humör. Kanske därför hon inte lämnar mig. söt värre.

Igår var jag i Ed hos Peter och myste med pizza och godis framför Patrik 1,5 och Marley and Me. Båda filmerna var väldigt vackra på ett sätt. Marley and Me ska jag iallafall köpa när den kommer ut på film. Söt. Jag rekommenderar alla att se den på bio när den släpps nu i veckan. Ett minus är att den kan verka liiite lång. Och se till att ha pappersnäsdukar framme ;) Även fast det är en komedi.

Igår kväll när jag gick och la mig var kanske inte humöret på topp. det sista jag tänkte att imorgon blir det en bättre dag. Jag vaknade, 12 timmar senare, blev det en bättre dag? Nope. Jag blir arg på mig själv för jag är så medveten om självömkan och offertänkandet jag har. Det är endast jag själv som väljer mina tankar. Och på nåt jäkla vänster väljer jag att styra dom åt fel håll. hur dum är inte jag då? gud vad trött jag blir...

tanken slog mig förut att jag skulle ta mina sista pengar och bara dra. sätta mig på första bästa buss, första bästa tåg och kanske ta ett flyg eller båt. att inte ha något planerat. att bara strosa vidare och se vart vägen bär mig. sen när pengarna tar slut får jag vill hitta nåt småjobb nånstanns... tänk om man hade vågat det. visst det är många som gör det, men att inte planera ÖVERHUVUDTAGET! de ni...

Jag håller på och läser Mia Törnbloms första bok nu. Det är många meningar där som jag har hört förut, men kunde inte sätta ordet på varifrån. Jag visste att någon hade sagt dessa ord till mig förut. Så sa Susann i fredags: Nämen den boken har jag också läst.
Då föll pusselbitarna på plats.

"Va noga med vilka vänner du har. Var kräsen. Se till att du har vänner som lyfter dig i din närhet"

jag har upptäckt att jag har väldigt underbara vänner i min närhet.. älskar er alla.

för att minska det sympatiska nervsystemet så är allt man behöver en kram.

I hurt myself today
To see if I still feel
I focus on the pain
The only thing that's real
The needle tears a hole
The old familiar sting
I try to kill it all away
But I remember everything

What have I become
My sweetest friend?
Everyone I know
Goes away in the end

You could have it all
My empire of dirt
I will let you down
I will make you hurt

I wear this crown of shit
Upon my liar's chair
Full of broken thoughts
I cannot repair
Beneath the stains of time
The feelings disappear
You are someone else
I am still right here

What have I become
My sweetest friend?
Everyone I know
Goes away in the end
You could have it all
My empire of dirt
I will let you down
I will make you hurt
If I could start again
A million miles away
I would keep myself

I would find a way.

-johnny Cash-

Det var skärtorsdagen, jag sträva hela dagen med att få följa med Linnea hem. Det skulle ske en "lugn myskväll" med bara oss tjejer. Precis i rätt tid fick jag äntligen hänga på. Vi alla längtade spänt på kvällen. En fest, i ett stort hus ute i skogen, föräldrafritt. Kunde det bli bättre? Men mamma kände på sig att nåt inte stämde så sent på kvällen åkte de ut för att se hur det egentligen stod till. Det första de mötte var ett par killar i klassen som stod och groggade vid en epa-traktor. Det första de hör när de stiger in, var mig. Jag fick panik, sprang upp på rummet, lastade ut alla grejer jag hade i väskan, tog med mig väskan och sprang ut i bilen. Det enda jag tänkte på var att andas under jackan. De fick ju inte känna lukten av sprit. gud så dum jag var. Jag ville verkligen inte vakna upp nästa dag. Snacka om utskällning.

Men istället vaknar jag tidigt på morgonen av att min bror öppnar min dörr och säger helt förstörd: Fredrik är död.
Vem Fredrik?
Lill-Fredrik, säger han och smäller igen dörren.

Allt det här minns jag varje sekund av. Jag minns vad som sas, vad som tänktes, jag minns begravningen och vad som hände där...

Åren går utan er två. ni hade nästan varit stora pojkar nu vid det här laget. men det är ni kanske någon annanstans... man får tänka så så blir det en gnutta bättre...

tro det eller ej mamma, men jag saknar honom med.

Jag beundrar verkligen era föräldrar som orkat tagit sig igenom det här. borde egentligen vara ett utav de svåraste sakerna som finns. att behöva begrava sina barn.

Erat öde var kanske redan bestämt. Era föräldrar var bekanta redan innan ni föddes, ni föddes på samma dag och började erat 5 åriga liv och blev livskamrater. Ni togs ifrån oss på samma dag. Ni kommer alltid stå vid varanns sida.


hoppas ni leker försiktigt där ni är. med Byggare Bob och Nalle Puh. Jag tror säkert att ni är jäkla bra på innebandy nu. Ni var ett par hejjare redan vid 5 års åldern.

Fredrik Karlsson

08/01/1998-27/03/2003

Henrik Axelsson

08/01/1998-27/03/2003

vill dra täcket över mig och sova en stund.

"Kom du bara. Jag tänker inte fly ifrån dig. Jag sitter här. Attackera mig du. Du är välkommen. Tänker inte göra något. Kom du"


Så fick jag höra häromdagen att jag skulle tänka. efter ett tag skulle det försvinna. men än så länge gör det inte det på mig iallafall. utan det känns som det nästan blir värre och jag får ännu mer ångest. så mkt att jag fryser och får ont i magen. det slog mig just, det kanske var det som härjade när jag var liten 7-8 år. Vi tog en massa prover men ingen kunde hitta felet. jag gick ständigt med ont i magen, var alltid nervös för något. kanske det redan då var psykologiskt?

Tanke-Känsla-Handling.

våga känna känslan. utan att handla.

Idag fick jag äntligen mina filmer som jag beställde för presentkortet från jobbet. Vill se Eight Below NU... men får se den till helgen då kanske.. eller nånannan gång nu i veckan då suss är i värmen.. gudars, har ju varit med dom nästan all vaken tid nu det senaste. så det kommer kännas liite anorlunda... men jag har ju Nellie och Tess som sällskap.. Och Ronja... och Söffi Proppen också :)

mitt i allt den här panikångesten, så ringde Kisterud och sa att Annsofie har äntligen kläckt Felix. såg ett par bilder på facebook. så söt så. Grattis Grattis Fisen =)

tänkvärt

Jag fick höra en välidgt intressan berättelse igår om en zebra som stod och käkade på savannen med de andra 20 zebrorna. Bak buskarna stod det ett lejon och lurade. Efter ett tag hoppade lejonet fram och in i den här flocken med zebror. alla såg ju likadana ut för honom men så började han jaga just en zebra. efter en lång tids jagande gav lejonet upp och blev trött, så han försvann. Zebran tänkte Gud va bra jag klarade mig, och så gick han tillbaka till savannen för att fortsätta äta med de andra zebrorna.
Om detta hade varit en människa, så hade vi inte gått tillbaka till savannen för att fortsätta äta. Utan vi hade tänkt: Varför valde lejonet just mig, gud vad jobbigt och gud vad chockad jag är. det är jättesynd om mig. varför just jag? varför blev just jag utvald? usch.


tänk om jag hade kunnat fått en sån stänk av instinkt som djuren har. vi har så lätt att utsätta oss själva som offer. vissa gör det inte alls, medan vissa gör det väldigt ofta. gud så dumt egentligen.

"That knowing is better than wondering, that walking is better than sleeping, and even the biggest failure, even the worst, beat the hell out of never trying"

"Maybe we like the pain. Maybe we're wired that way. Because without it, I don't know; maybe we just wouldn't feel real. What's that saying? Why do I keep hitting myself with a hammer? Because it feels so good when I stop"

"Sometimes reality has a way of sneaking up and biting us in the ass. And when the dam bursts, all you can do is swim. The world of pretend is a cage, not a cocoon. We can only lie to ourselves for so long. We are tired, we are scared, denying it doesn't change the truth. Sooner or later we have to put aside our denial and face the world. Head on, guns blazing. De Nile. It's not just a river in Egypt, it's a freakin' ocean. So how do you keep from drowning in it?"

"At the end of the day, when it comes down to it, all we really want is to be close to somebody. So this thing, where we all keep our distance and pretend not to care about each other, is usually a load of bull. So we pick and choose who we want to remain close to, and once we've chosen those people, we tend to stick close by. No matter how much we hurt them, the people that are still with you at the end of the day - those are the ones worth keeping. And sure, sometimes close can be too close. But sometimes, that invasion of personal space, it can be exactly what you need"

Hope and Glory

det är sol. sånt här väder borde göra mig på bra humör. men det gör bara ännu mer ont eftersom det blir en jäkla konflikt. vissa har sin period när hösten kommer och det går mot mörkare tider. men jag är nog tvärtom. jag känner mig tom. tom på energi. tom på luft. tom på ord.

Sovit oroligt har jag med gjort. Vaknade halv 2, var klarvaken. Sista gången jag kollade på klockan var den 3.14.... Fruktansvärt jobbigt....

idag ska jag försöka städa hemma. skulle gjort det igår, men degade framför tvn hela dagen istället.... sen vid 17 ska jag till Ulrika. Vill att tiden ska gå snabbare!

Har beställt ny telefon. Ska bli intressant och se hur den är. En sony ericsson w902i tror jag den hette.... hoppas jag får den innan helgen...

-varning för ras-

Dag 4

Efter att jag och Peter gick ur bilen för att röka:
"Kiim, tog du me dig växeln?
Va? Klart som fasen jag tar pedalerna med mig ut"

"Men, var är vi nu?
Vi lämna ju Malin så vi är i Ed nu vid shell
Neeeeeej skojjar du!? Nu dör jag?! Gud vad fel det blev nu! Är vi inte längre än här?!"

"Ju närmare korsningen vi kommer, desto längre bort flyttar dom den!"

Ehm ja.. jag var då chaufför åt Malin Maina Matilda Peter å Pilen igår till Uddevalla. Tror jag glömde mina öron på vägen =/ Innan spelade vi bowling, och Buzz hemma hos Pilen. Gud det var skitkul, Buzz alltså.
När vi kom till ua gick vi in på Mortens men jag stannade inte längre än en halvtimme-timme där inne. Så jag gick och försökte sova en blund i bilen. Gick kanske inte sådär jättebra. Hade en sådan panikångest så jag visste inte var jag skulle ta vägen. Och den ville inte försvinna! Fruktansvärt jobbigt....
Inte långt efter kom Maina och Matilda till bilen och styrde upp musiken. Höjdpunkten på det var nog när Matilda och Maina sjöng till Roxette . .. guuud i himmel haha =)
Strax efter 1 åkte vi hem. Fick nästan chocken när Peter å Malin kom och dom ville hem. Men som sagt, Pilen ville ju inte hem (skräll) så han stanna kvar. Peter frågade han tuuusen ggr ifall han inte skulle med. Nope... 5 minuter ifrån Ed ringer han och säger att han vill hem.. Hehe ååååne här hämtas det inte!!!
Den roliga biten var nog när jag och Maina åkte hem mellan ed-bengtsfors. Sikka diskussioner, och vilken sångröst Maina har! =) Jag bad henne hålla låda eftersom jag var såååå trött, och det kan man lugnt säga att hon lyckades med! =)

Va väl hemma vid 3 typ. Grannen under mig hade fest. underbart!!!... Så jag tog en tablett, vände mig om med tvn på och Ior i min famn, och somnade på dirr!

Nu måste jag sätta fart här, saker och ting kommer krypandes....

19.35

idag har det varit en väldigt konstig dag. vet inte om det är den här panikångesten som sitter i. jag var svinhungrig förut men klarade knappt äta nåt. kände mig helt svimmfärdig och trycket för bröstet.. men nu runt kvällinga verkar det lite bättre iallafall.. eller nåt... men fortfarande väldigt törstig. en biverkning var ju muntorrhet eller va de nu heter...

"Det finns inga måsten, utan byt ut ordet mot vill"

"Se det inte som misslyckanden, utan se det som erfarenheter"

Emma är hemma från Goa nu och 2 veckor framåt. Sen drar hon väl ut på nya äventyr till nån annan sol med Apollo. lyx... ska försöka träffa henne innan hon åker igen. vet bara inte hur jag ska lyckas med det.. kommer ju inte vara i Ed i veckan... men saknar henne så otroligt mkt.. Tänk vad tiden går fort. Sist vi sågs var i oktober-november uppe i Östersund. Då kändes det som en evighet till hon skulle komma hem igen.. Men det är ju nu..

After the rain
I could see you crying
Suffer the pain
Like a river drying
After the rain
You're hiding from the daylight
Deep in a groove
Only walls around you
Nowhere to move
The state I found you
Deep in a groove
Lonely in the cold night

You're not alone
You're not the only one who hurts
You're not alone
This is the moment of rebirth
I've seen your heartache
I feel the pain you hide inside
You're not alone
Come, let me hold you
Castle of sand
There were promises
And future was planned
You hang onto a castle of sand
Suffering from stage fright

And when you walk in the valley of darkness
And when you feel you've been left on your own
I will stand there and wait for it beside you
I will guide you home
Come on home

-jag är inte ensam-

Var är dörren?

jäkla bra remix .. men kanske bara ja som tycker de =)

http://www.youtube.com/watch?v=wtcXVyY-i1A

jag är verkligen helt slut i huvudet. har tagit fel på datum vad gällande högskoleprovet. kom dit, inga folk, kollar på lappen.. Aaa 28e mars... va faan!? Och jag som var inställd på att göra det, vad ska jag göra idag då?!

Städa? Har ju tappat bort tvättnyckeln så jag kan inte sätta upp nån tid liksom=/

Om hon slutar i greys anatomy, DÅ kommer jag att sluta se p å det. Så är det bara!!!

You have been changin’ me
For all eternity

I can’t wait until I hold you in my arms again
Lock you in my heart, throw away the key and then
Feed the fire, burnin’ and concealin’ me
Blood is racin’ through my veins, set me free

I’m such a fool
To think that I can live without you
You drive me crazy

Don’t wait, just go
Don’t hesitate
This bomb keeps tick, tick, tickin’ away
The race is on
I am exploding

Am I a sinner or a saint just for wanting you
You’re like poison in my veins but no one else will do
Tainted love, like a viper I will bide my time
By the shadows in the dark I will make you mine

"they think that we're ugly, but I know we're beautiful"

Min brevduva

Alltså, den där duvan är min favorit! De har gjort ännu en reklamsnutt då han räknar silverbilar istället :

http://www.youtube.com/watch?v=ZifusoWGINc

Jag har nog inte så mkt mer att skriva. Jag får nog börja lära mig skriva direkt jag har något på hjärtat för jag glömmer ju ändå bort det när jag väl sätter mig här...
Å just det, ska va hund- och kattvakt då Susann är i syden. Här händer de grejjer. Ska sova i huset hela veckan, med stor tv å kanaler. Och hundarna då =) Kommer gå fintfint.

Ne nu får jag skynda på. Ska till Ulrika å sen till jobbet... phu..

Kim idag får du inte glömma Victors DVD!!! NEJ!

Det slår aldrig fel. Den första som alltid grattar mig på namnsdagen är alltid farmor haha =) Får allti ett mess av henne då.

I tell you love
It feels so strong
It doesn't matter
If life wants to prove us wrong

We're gonna make it trough

I tell you
I've been a solider since childhood days
I've fought a battle for my life in many ways

I'm gonna fight for you

I'm still standing for hope and glory
I'll be fighting for my love story
I'm still standing for hope and glory now

All the battles I lost
and the battles I won
this will be the one
This will be the one

Now, it's a lover, oh lover a heart can break
You never know how much trouble a heart can take
I'm gonna be right there

Don't
stop

It's gonna be the one